time for an update

jaa jag skäms, mycket. jag skrev här sist den 6 februari. David har till och med skrivit senare än jag, nämligen 8 februari. about time now. en ursäkt är visst på sin plats…ursäkta!
men jag lever och har det bra. för att ge dig ett svar, Manne, Egypten var mycket bra. jag, mamma och Maria tog en sista minuten den 9.3 och åkte till Hurghada, Egypten. det var skönt att komma bort lite, och det var oerhört skönt att komma till värmen. vill man ha solgaranti, åk till Egypten. kring +30 varje dag, klarblå himmel, alldeles perfekt. det blåste rätt mycket varje dag så det blev inte för varmt. saknade dock pappa och min pojke, mycket. nästa gång får dom komma med. vi bodde på Hilton Resort, ett fint och stort hotell. vi hade mycket trubbel med vårt rum dock, eller störande moment då man helst ville sova. mystiska telefonsamtal mitt i natten av en kvinna som tyckte att Maria hade “a nice voice”, antingen ett fyllo eller en gammal gubbe som gått till fel rum och knackade, nej BANKADE, på vår dörr 6.30 på morgonen ända tills jag surt gick och skrek “who is it?!” trust me, bråka inte med mig tidigt på morgonen. han försvann rätt fort. en unge i rummet ovanför vårt hade en ovana att springa benen av sig kl.7 på morgnarna. en tydligt klumpig springstil eftersom vi trodde att ungen skulle komma genom taket, vilket himla liv! jag är ingen morgonflicka. vi blev utelåsta när det blev korsdrag och säkerhetslåset blåste igen när jag skulle stänga dörren. pinsamt men vad kan man? städkillarna skulle envist komma och städa vårt rum när samtliga kvinnor var nyduschade och inte hade så mycket på sig. de gav sig av efter att Maria förklarat x antal gånger att vi inte behövde städning. stackrarna, bara 999 rum att städa den dagen.
vi gjorde inte mycket under veckan. tog det lugnt på stranden, simmade och försökte få en solbränna. en eftermiddag åkte vi till El Dahar. vi åkte taxi och betalade 20 egyptiska pund för en kanske 20 km lång resa, det vill säga lite mindre än 3€…löjligt. vi träffade en trevlig kille som hette Mostafa. han bjöd på te i sin butik och berättade mycket om kulturen. han erbjöd sig att komma med oss på marknaden för att hjälpa oss med att få de rätta priserna. lite senare bjöd han oss på egyptisk mat och lät oss prova egyptiska klänningar i hans butik. on top of everything så körde han oss tillbaka till hotellet. han var väl helt okej, rätt så schysst
på fredagen for vi ut på en båtutflykt, hela dagen ute på röda havet! vi åkte till en ö där vi fick prova på snorkling och det var så arma roligt! på söndagen for jag och rida. en timmes ridtur på stranden hette det men vi red nog halva tiden på en öken liknande plats. men det var härligt. min häst, Kassim, hade en härlig trav för er som är intresserade
första gången jag red i sandaler, inte att rekommendera men jag klarade det, proffsig ryttare som jag är…hmm…
anyway, vi hade en underbar vecka men när sista dagen kom var åtminstone jag redo att fara hem. en vecka räcker gott och väl. Maria såg tydligen ut som en ryss, jag blev kallad “the yoghurt girl” och männen trodde mamma var en tredje syster. nästa gång vi åker dit skall vi dock ha våra egna män med oss. sista kvällen gick vi till en restaurang som tydligen hade 10 killar anställda för att enbart stå och stirra på och dregla över sina gäster. vi var de enda gästerna.
nu har jag varit hemma i två veckor och hunnit med rätt mycke praktikdagar, att hålla ett dansterapi seminarium och nästa vecka har Ida och jag vår Må Bra TV inspelning. på onsdag bär det iväg igen, till Nordirland. David och jag skall få en välförtjänt vecka tillsammans. me like.

Hej hopp. Vi hade också en trevlig upplevelse i en butik då vi var där. Överlag var försäljarna bara intresserade av att få sina varor sålda, men denna kille satt vi länge och pratade med om allt möjligt. Sen hade vi också en diametralt motsatt upplevelse hos en parfymförsäljare som drog in oss i sin butik trots att vi sade att vi inte kommer att köpa något. Han var vänlig och inställsam länge, och försökte pracka på oss diverse luktande oljor. Vi tackade vänligt nej till ett par hundra olika förslag på vad vi borde köpa. Men till sist insåg han att vi faktiskt inte skulle köpa något. Då blev han genast otrevlig och sur och bad oss gå ut.Ei näin…