“nu kan du resa dig upp.”
“Tack min kära vän Jennie.
För att du höll ditt löfte att skriva till mej. Jag hade annars blivit besviken.
Roligt att höra att du är nöjd med tillvaron i Åbo. Jag är desslikes med min i Vasa. Tiden vill bara inte hinna till, det är ju ett evigt rännande till matsalen här på Fylgia. Dessutom håller jag på med en ny bok, Schildts förlag gav mig en puff. Dessutom ska man ju sova emellanåt. Folk kommer och går här på Fylgia ungefär som förr.
I går kväll lade jag ditt vänliga brev på dynan när jag somnade. När K i morse väckte mej sade hon: Jaha C, har du alltför hård dyna. Mera ville hon inte veta.
Lycka till på resan till Nord-Irland. Jag vill minnas att vi gick i samma skola, Drottningen och jag i dunkel forntid. Hälsa henne i varje fall. Hon talade bättre engelska än jag. Prov på min engelska: Jag beslöt att efter flera nätter i tält sova på ett litet hotell. Jag ville veta om de hade ett ledigt rum för mig. “Do you have a free room for me? Svar: No sir, you have to pay for them all.” Så kan det gå då man bara bråkat och jäklats under de engelska lektionerna.
Hälsa förutom åt drottningen också åt din syster.
Hela dethär huset saknar dej, särskilt jag men håller på att överleva. C “
vem skall nu muntra upp vårdarna på Fylgia när du inte längre finns bland oss? jag kommer att sakna dig om jag i sommar hamnar att vikariera där. du var alltid glad, alltid. du skrattade gott åt när jag sa “nu får du resa dig upp” istället för “opp”. du var en god man som alltid hade en spännande äventyrshistoria på lager. det var roligt att vara ute på promenader med dig. du var utan tvekan min favorit på avdelningen och jag tackar för den tid jag fick vårda dig, du förgyllde verkligen mina arbetsdagar. jag hade tänkt att skriva ett till brev åt dig men nu är det försent. hoppas du nu kan gå utan rullator och har fingarna i skick, var du än befinner dig. jag tillägnar denna tår och detta blogginlägg till dig. vem vet, kanske du kan läsa det här där du är? vila i frid min vän C.
ååå va fint Jennie, ja börja också gråta…, kram
Fint skrivet!
Om du sku ta och uppdatera oss lite oftare, vi som bor långt ifrån varandra (åtminstone under skolåret) så att jag har lite mera koll på vad du gör. Då känns det som att jag skulle sakna dej lite mindre.. <3
Annars så verkar det som att du har en spärr på ditt skrivande här.. Det blir ett inlägg per månad
jättefint verkligen. och vilken fin kontakt du fick med honom, han uppskattade dig nog mycket mera än du tror. trots att jag läser det här först nu så kan jag känna både din sorg och din glädje.
hoppas du tänker tillbaka på tiden med ett stort leende i hjärtat.
<3