För att du höll ditt löfte att skriva till mej. Jag hade annars blivit besviken.

Roligt att höra att du är nöjd med tillvaron i Åbo. Jag är desslikes med min i Vasa. Tiden vill bara inte hinna till, det är ju ett evigt rännande till matsalen här på Fylgia. Dessutom håller jag på med en ny bok, Schildts förlag gav mig en puff. Dessutom ska man ju sova emellanåt. Folk kommer och går här på Fylgia ungefär som förr.

I går kväll lade jag ditt vänliga brev på dynan när jag somnade. När K i morse väckte mej sade hon: Jaha C, har du alltför hård dyna. Mera ville hon inte veta.

Lycka till på resan till Nord-Irland. Jag vill minnas att vi gick i samma skola, Drottningen och jag i dunkel forntid. Hälsa henne i varje fall. Hon talade bättre engelska än jag. Prov på min engelska: Jag beslöt att efter flera nätter i tält sova på ett litet hotell. Jag ville veta om de hade ett ledigt rum för mig. “Do you have a free room for me? Svar: No sir, you have to pay for them all.” Så kan det gå då man bara bråkat och jäklats under de engelska lektionerna.

Hälsa förutom åt drottningen också åt din syster.

Hela dethär huset saknar dej, särskilt jag men håller på att överleva. C “

vem skall nu muntra upp vårdarna på Fylgia när du inte längre finns bland oss? jag kommer att sakna dig om jag i sommar hamnar att vikariera där. du var alltid glad, alltid. du skrattade gott åt när jag sa “nu får du resa dig upp” istället för “opp”. du var en god man som alltid hade en spännande äventyrshistoria på lager. det var roligt att vara ute på promenader med dig. du var utan tvekan min favorit på avdelningen och jag tackar för den tid jag fick vårda dig, du förgyllde verkligen mina arbetsdagar. jag hade tänkt att skriva ett till brev åt dig men nu är det försent. hoppas du nu kan gå utan rullator och har fingarna i skick, var du än befinner dig. jag tillägnar denna tår och detta blogginlägg till dig. vem vet, kanske du kan läsa det här där du är? vila i frid min vän C.

jag hittar mig själv (för att överstätta en engelska fras direkt till svenska) framför datorn rätt ofta nu när jag är sjuk. så då är det ju inte mer än rätt att jag skriver ett nytt inlägg på min kära bloff. blogg. några veckor har igen gått sen jag sist skrev. jag hade en fin vecka i Nordirland hos David. jag trivdes jättebra i hans familj och kände mig som hemma där. den enda som jag inte blev vän med var deras dusch. under hela veckan fick jag duschen avstängd hela EN gång själv. ooh så stolt jag var. alla andra gånger gick jag snopet till min pojke eller till pojkens mamma och sa att duschen rinner fortfarande. klurigt värre. annars blev jag bra kompis med mamma McCrea, pappa McCrea, lillasyster McCrea, hund McCrea, mommo och moffa, fammo, x antal fastrar, farbröder, kusiner, vänner till mamma McCrea och många fler. David och jag blev bra vänner med en spindel som inte ville ge sig av. hans namn var George. nu tänker ni säkert: “Jennie? Jennie vän med en spindel?” ja, tänk så saker och ting kan ändras. jag är inte lika rädd mera, inte efter Ecuadors jättespindlar. George var liten och harmlös. så jag fick många nya vänner under min vecka i Nordirland. vi gjorde rätt så mycket under veckan. träffade Helen i Belfast, David och jag åkte till Newcastle och vandrade i 2 h, vi hängde med gemensamma vänner, var på salsa night på en kristen nattklubb typ, gudstjänst och ungdomssamling och så såg vi förstås på massa Friends, gosade med hunden och utan hunden och tittade på 4 filmer.

veckan gick förstås mycket snabbt. pappa kom och hämtade mig från Tammerfors och det var skönt att komma hem. påsken gick snabbt och smärtfritt. det var skönt att vara hemma och vila några dagar. nu har jag blivit sjuk. feber/stegring, snuva och hosta. det känns som om George sitter och kittlar inne i min hals. hela tiden. aldrig kan han sluta.

Maria och jag har fått ett sorgebesked. efter jul är vår tid med Gertrud över och vi måste hitta någon annanstans att bo. mycket tråkigt men vi måste tro att det finns en lösning. “Det löser sig, sa han som sket i poolen” ursäkta språket.

jaa jag skäms, mycket. jag skrev här sist den 6 februari. David har till och med skrivit senare än jag, nämligen 8 februari. about time now. en ursäkt är visst på sin plats…ursäkta!

men jag lever och har det bra. för att ge dig ett svar, Manne, Egypten var mycket bra. jag, mamma och Maria tog en sista minuten den 9.3 och åkte till Hurghada, Egypten. det var skönt att komma bort lite, och det var oerhört skönt att komma till värmen. vill man ha solgaranti, åk till Egypten. kring +30 varje dag, klarblå himmel, alldeles perfekt. det blåste rätt mycket varje dag så det blev inte för varmt. saknade dock pappa och min pojke, mycket. nästa gång får dom komma med. vi bodde på Hilton Resort, ett fint och stort hotell. vi hade mycket trubbel med vårt rum dock, eller störande moment då man helst ville sova. mystiska telefonsamtal mitt i natten av en kvinna som  tyckte att Maria hade “a nice voice”, antingen ett fyllo eller en gammal gubbe som gått till fel rum och knackade, nej BANKADE, på vår dörr 6.30 på morgonen ända tills jag surt gick och skrek “who is it?!” trust me, bråka inte med mig tidigt på morgonen. han försvann rätt fort. en unge i rummet ovanför vårt hade en ovana att springa benen av sig kl.7 på morgnarna. en tydligt klumpig springstil eftersom vi trodde att ungen skulle komma genom taket, vilket himla liv! jag är ingen morgonflicka. vi blev utelåsta när det blev korsdrag och säkerhetslåset blåste igen när jag skulle stänga dörren. pinsamt men vad kan man? städkillarna skulle envist komma och städa vårt rum när samtliga kvinnor var nyduschade och inte hade så mycket på sig. de gav sig av efter att Maria förklarat x antal gånger att vi inte behövde städning. stackrarna, bara 999 rum att städa den dagen.

vi gjorde inte mycket under veckan. tog det lugnt på stranden, simmade och försökte få en solbränna. en eftermiddag åkte vi till El Dahar. vi åkte taxi och betalade 20 egyptiska pund för en kanske 20 km lång resa, det vill säga lite mindre än 3€…löjligt. vi träffade en trevlig kille som hette Mostafa. han bjöd på te i sin butik och berättade mycket om kulturen. han erbjöd sig att komma med oss på marknaden för att hjälpa oss med att få de rätta priserna. lite senare bjöd han oss på egyptisk mat och lät oss prova egyptiska klänningar i hans butik. on top of everything så körde han oss tillbaka till hotellet. han var väl helt okej, rätt så schysst

på fredagen for vi ut på en båtutflykt, hela dagen ute på röda havet! vi åkte till en ö där vi fick prova på snorkling och det var så arma roligt! på söndagen for jag och rida. en timmes ridtur på stranden hette det men vi red nog halva tiden på en öken liknande plats. men det var härligt. min häst, Kassim, hade en härlig trav för er som är intresserade första gången jag red i sandaler, inte att rekommendera men jag klarade det, proffsig ryttare som jag är…hmm…

anyway, vi hade en underbar vecka men när sista dagen kom var åtminstone jag redo att fara hem. en vecka räcker gott och väl. Maria såg tydligen ut som en ryss, jag blev kallad “the yoghurt girl” och männen trodde mamma var en tredje syster. nästa gång vi åker dit skall vi dock ha våra egna män med oss. sista kvällen gick vi till en restaurang som tydligen hade 10 killar anställda för att enbart stå och stirra på och dregla över sina gäster. vi var de enda gästerna.

nu har jag varit hemma i två veckor och hunnit med rätt mycke praktikdagar, att hålla ett dansterapi seminarium och nästa vecka har Ida och jag vår Må Bra TV inspelning. på onsdag bär det iväg igen, till Nordirland. David och jag skall få en välförtjänt vecka tillsammans. me like.

pratade med mamma nyss. tre stycken har dött nyligen på kära Fylgiahemmet, mitt sommarjobb. en gammal goding till solbadare, en tant från min avdelning och världens sötaste 103 åring. varje gång man hjälpte henne sa hon “tack ska du ha, gift ska du va, barn ska du få, men hur många då?” och så sa hon någon random siffra…”TREEEE”. hon var ljuvlig. hoppas att tanten från min avdelning inte var favoriten min (fick inget namn). glömsk rar dam som alltid kramades så hårt och ville dansa vals. hon sjöng “kom i Koster vals” och så tog vi en sväng om i korridoren. hon hade sina gamla vanliga fraser som “vem har dragit för solen?” , “det är bra att ni kommer in nu som då så att man vet att DET FINNS NÅGON I HUSET!” (skrikandes) och “är du ett halvt eller helt huvud längre än mig?”. hon hade dålig syn och hennes glasögon gjorde hennes ögon stora som glassbollar.

ack så det finns positiva och negativa sidor med att arbeta med åldringar. så ljuvliga är de (de flesta) men så kort tid man får lära känna dem. blev lite ledsen nu. la vida es.

var hemma i Vasa förra helgen och det var så skönt. det är så lugnt och tyst hemhemma. sover gott gör jag. på torsdagen for pappa och jag och hälsade på mommo. hon förbjöd mig att flytta till Nordirland, åtminstone så länge hon lever. hon var mycket allvarlig. hon har inget emot Nordirland utan att hon inte skulle få träffa mig om jag flyttar. söta mommo, jag är inte påväg någonstans. på kvällen träffade jag min Emma och vi pratade nonstop 4 timmar. jag tycker om att träffa henne, hon är bra på att verkligen lyssna. hon nickar inte bara och säger “mmm” utan hon lyssnar verkligen och kommenterar. hon är fin.

på fredagen gick jag på shoppingrunda med mamma. hon köpte en klännika/tunning (vet aldrig om det kallas klänning eller tunika) som jag hade på mig på tv gudstjänsten. var också till frissan och klippa håret. på kvällen tog vi det lugnt i form av bastu + en rullning i snön hihi och sedan såg vi på Let’s dance. en skön dag.

lördagen var det dags för tv gudstjänst inbandning. jag var med och sjunga i lovsångsbandet. det var verkligen en lång dag, kl.13-17 i strålkastarljus. men det var roligt och jag tror att det blev en lyckad gudstjänst. efter gudstjänsten rymde jag ensam iväg till fammos vilket visade sig vara fel beslut (pappa blev ledsen över att han inte hann med och jag blev ledsen när han blev ledsen. mamma var inte ledsen) men inte kan man alltid göra rätt. vi åt pizza på kvällen i alla fall. på söndagen var jag med pappa och det var roligt. tog tåget till Åbo klockan 15.22. det var skönt att vara hemma. njöt verkligen och det kändes lite trist att lämna Vasa, kanske mest för att jag inte vet när jag kan fara tillbaka.

nu på måndan kommer David. han ändrade sitt flyg så han sku kunna komma några dagar tidigare. det blir bra att umgås en vecka. mycket bra.

mitt nyår var i alla fall riktigt lyckat. Anna och Oskar blev lyckligt gifta fastän det verkade som om Oskar, på festen,  glömde bort vad som hände i kyrkan. han höll ett tal och sa: “min blivande fru…” vid tolvslaget blev det fyrverkerier som de verkligen hade satsat på, de var vackra. sedan skål och dans i ett par timmar (nej Manne och andra som undrar, vi skålade inte i ett par timmar). vi hade så roligt! inget nyårslöfte eftersom jag ändå alltid bryter dem.

får försöka hitta motivation någonstans ifrån denna vår. just nu har vi alltför mycket äldreomsorg om du frågar mig. det är helt okej att jobba med äldre men att skriva 10 sidors arbeten om dem gör jag mindre gärna.

David kommer och hälsar på snart. det är väl mest det mina tankar snurrar kring. 11 februari får vi kramas igen.

“be what you wanna be, if you ever turn around you’ll see me”

jag har tillbringat mycket tid med kära Jenny på sistone. vi var ut till Fontana på julda’s kvällen/natten, verkligen längesen jag varit till “fone”. roligt hade vi och många bekanta stötte jag på. på lördagen for vi till Ritz på Indie Vaudeville och lyssnade på Iiris Viljanen, The Casbah och Cats on fire. en ytterst lyckad kväll. underbar musik och underbart sällskap.

inget nytt annars. förutom kloaklukten som träffade mig när jag öppnade min dörr imorse. den var värre än vilken morgonandedräkt som helst. det är dock fixat nu, rensat och fixat.

gott nytt år!

tänkte att det var dags att skriva ett inlägg. har inte varit flitig med bloggskrivandet på sistone. jag beklagar. nu är det jul igen, som man sjunger. den kom mycket snabbt detta år, jag var inte riktigt förberedd känner jag.

vi, jag och David, hade en underbar vecka tillsammans. han trivdes bra och han kändes som en i familjen vi gjorde inte så hemskt mycket, tog det rätt så lugnt. vi gick på flera promenader efter att det snöat rätt så mycket. han älskade det. vi var ute och åt jullunch på Strampen med familjen, yummy i tell you! vi såg en lagom knasig film på bio, vi gick på stan, slappade på café, tittade på Friends, bastade och rullade oss i snön, vi sjöng vår tillsammans skrivna sång i kyrkan på julfesten och så gosade vi förstås. David var så fashinerad över de små baby trafikljusen som finns lite varstans i stan, varje gång vi skulle någonstans gick han till fel sida av bilen och han kunde inte får nog av lingonsylt på rostade malaxlimpskivor. jag vill påstå att han trivdes bra här

skönt var det också att farvälet inte kändes lika hemskt som förra gången. jag har publicerat bilder från vår vecka och några från julen på mitt flickr account så man kan kolla där om man vill mitt namn där, om ni glömt, är: jennie mork

jag tänker faktiskt skylla min frånvaro på bloggen på att jag har varit rätt så sjuk. och före det var jag en arbetande kvinna. bulorna jag skrev om i tidigare inlägg var inflammerade lymfkörtlar. jag hade ingen aning om att jag hade sådär många lymfisar! jag har fortfarande några som är inflammerade men ingen värk, tack och lov! sen fick jag kliande utslag som jag kollade upp hos läkare. jag är fortfarande på antibiotikakur, det var svinkoppor jag fick för en vecka sedan! det var det som kliade och höll på att förgöra mig. nu gläder jag mig åt att min salva fungerar och att skorvorna faller av. it’s the little things… jag brukar gå och visa innehållet av utslagen till Maria. hon tycker inte om det.

idag skulle jag ha haft tent i statistik men jag skippade den och for hem till Vasa istället. pappa kom och hämtade Maria och mej i söndags, det var oerhört skönt att få bilskjuts! skönt med jullov, jag njuter av tystnaden här i Storviken och att få sova gott om nätterna. sen har jag lite skippat min karkkilakko, det är ju trots allt juletider

om exakt tre timmar kör mamma och jag till Seinäjoki för att hämta upp David. min frånvaro på bloggen kommer alltså att lysa klart även inkommande vecka eftersom jag inte kommer att ägna tid åt datorn utan åt honom. fint blir det att ha honom här, men veckan kommer att flyga iväg alltför fort.

sköt om er och God Jul!